Experterna är eniga. Lilla Island gjorde en bragd när de slog ut engelsmännen från EM och i Storbritannien haglar den negativa kritiken mot deras landslag.
Hur kan då ett så nederlagstippat lag från en så liten nation, vinna över stormakten England i deras nationalsport? Svaret är ganska givet.
Island med sina cirka 330 000 invånare skulle placera sig på 12:e plats i listan över Storbritanniens städer, precis mellan Coventry och Hull. På denna lilla ö-nation med en topografi man inte finner på andra platser i Europa, finns cirka 5 000 licensierade fotbollsspelare. I England finns det cirka 4,5 miljoner, alltså 14 gånger fler än det finns invånare på Island.
Hur kan ett så litet land med så få fotbollsspelare besegra England som i decennier rankats som en av världens bästa fotbollsnationer? Svaret är egentligen ganska enkelt.
Kärleken, sammanhållningen och stoltheten. Dessa tre faktorer bygger ett fungerande fotbollslag lika mycket som det bygger en väl fungerande nation.
Om sanningen ska fram är England i grunden ett bättre lag än Island. Om sanningen ska fram skulle inte en enda islänning ta plats i Englands startelva, kanske inte ens på bänken, men…
…Island är ett lag, inte en samling överbetalda divor som för länge sedan lämnat kärleken till fotbollen och hellre räknar pund på bankkontot.
Islänningarna, med något undantag, spelar i mindre europeiska lag och har inte sällan yrken vid sidan om. Engelsmännen spelar i lag som för länge sedan tappat de trogna supportrarna, som köpts upp av ryska oligarker, arabiska oljeshejker och amerikanska dollarmiljonärer som alla betalar hutlösa löner för att få de bästa spelarna.
Island har ingen fixstjärna som allt kretsar kring, de är ett lag. Vår egen Zlatan må vara en duktig spelare, men en spelare bygger inget lag. Det är laget som bygger spelaren.
Island har ingen fixstjärna som tjänar mer än 250 sjuksköterskor gör tillsammans, som väljer lag efter lön och som hellre ställer upp i reklamkampanjer än spelar betydelselösa träningsmatcher.
Kärlek, stolthet och sammanhållning. Där har ni receptet till framgång. Island har detta, engelsmännen inte.
Jag som fotbollsspelare gläds över Islands framgångar och hoppas av hela mitt hjärta att de tar sig hela vägen till finalen och väl där kan allt hända. Island visar att lillebror ofta är starkare än storebror, storebror som inte sällan lutar sig tillbaks i tron att han är oslagbar.
Den lilla nationen Island har också visat att man kan hämta sig från krascher och att man inte accepterar höjdare som skor sig på befolkningen. Kärleken till sitt land, stoltheten över det egna och sammanhållningen i nationen kommer visa att liten ofta slår stor och banne mig om inte lilla Island har en bättre framtid än både stora England och det något större Sverige…och nu pratar jag inte om fotboll eller annan sport…
Heja Island!!!
